Fårsortering

Idag fick min underbara Kate en paus från 'mammeriet'. Hon börjar tröttna en aning på de små så när hon såg att jag började samla ihop grejer från skåp, som jag bara har vid enstaka tillfällen, började hon steppa runt mina fötter.

Grejer från det ena skåpet betyder JOBB!!!! JIPPIII!!!!

Japp, jag behövde hennes hjälp. Den senile gammelhunden vill jag inte utsätta för arbete inomhus med fåren och lillfisen Tim är inte redo för ett sånt jobb.

För att slippa få fem andra hundar med oss ut smet vi ut källarvägen. Kate hoppade och studsade i förväg.
Väl i hagen låg hon och darrade. Matte är ju sååå lååångsaam... Jag fick satt ihop grindarna som behövdes och skickade iväg Kate att hämta fåren medans jag gjorde iordning i fårstallet. Hann precis bli färdig när de första fåren klev in i stallet.

Nu började arbetet.

Ni som aldrig varit med om när det är dags att avmaska och dela av lammen från tackorna vet inte vilket slit det är. Speciellt när man är ensam. Risken är stor att man först får ett vredesutbrott för att sen vilja lägga sig ner på marken som en treåring och skrika &sparka och slå medans krokodiltårarna väller fram.

Med en tränad hund som KAN närarbeta och tål pressen är det som att vara 3-5 personer som jobbar. Med en hund kan man ensam göra jobbet smidigt.

Kate var nu i sitt esse. Detta är hennes grej. Hon behöver i stort sett inga direktiv.
Jag började med avmaskningen. Gick som smort. Kate såg vilket djur jag ville ha och blockerade snabbt, väntade när jag fångat djuret för att sen blockera nästa jag riktat in mig på. Det lätta arbetet var avklarat.

Sen var det dags för att dela av djuren som skulle vara kvar från de som ska till slakt. Här gör Kate samma sak. Jag visar med kroppen vilket djur jag vill ha och Kate är genast där. Så fort djuret är fångat vänder hon om och banar väg för mig mot grinden. Ut med djuret och mot nästa.
När man jobbat ihop ett bra tag lär man sig hur den andra funkar. Hade det varit en person som skulle hjälpt mig hade jag behövt kolla runt mig hela tiden och se till att knö mig fram.
Kate ser jag bara titt som tätt inne i stallet men jag ser på fåren vart hon är.
Allt gick hur bra som helst. Kunde inte gott bättre.

Det var förmodligen Då jag borde börjat ana ugglor...

Alla djur var avdelade, det var relativt lugnt och Kate vaktade grinden mellan fållorna. Jag fångade in ett av bagglammen som behövde klippas lite runt gumpen. Höll fast honom mellan knäna och stod böjd över honom och som ni förstår så hade jag ansiktet riktat bakåt från hans rörelseriktning. Ser inte vad som håller på att hända men hör helt plötsligt Kate morra. Vänder på huvudet men det är för sent. Med ett brak fick Kate grinden över sig och in kommer mamman till baggen jag håller på med. Efter henne kom resten av de avdelade djuren.

Släpper lammet direkt och kastar mig mot Kate som ser måttligt road ut. Hon var ok. Inget hade hänt som tur var, förutom att hon nu var förbannad. Jag som trodde att hon skulle bli skiträdd fick nu se en hund som nästan hade ett åskmoln svävande över huvudet.
Rätade upp grinden och kollade ut över flocken. Djur överallt. Sorteringen var förstörd. Bara att börja igen.
Svor en ramsa som förmodligen kunde skrämt fan själv. Gick in i inre fållan och började sortera igen.

Kate jobbade på men nu var det inte lika lätt längre. FårAsen var allt annat än samarbetsvilliga. Nu fick både jag & Kate ta i med hårdhandskarna.

När hälften var sorterat fick jag nog. Svettades som en gris, var irriterad och kroppen började protestera. Var nära att svimma flera gånger. Stängde för allt, tog Kate med mig därifrån och gick in. Vi båda behövde vätska och vila. Såg suddigt så jag ringde systerdottern. Behövde nån som såg att jag fortfarande tog rätt djur och delade av.

Ner till fåren igen.

Nu när vi alla lugnat ner oss lite gick det smidigt igen. Tösen tog hand om vilka som skulle sorteras vart och jag & Kate flyttade dem.

I ett nafs var det klart.

Är så tacksam för att jag har en sån hund som ställer upp i alla lägen, ja, nästan alla iaf.;-)