tisdag 21 februari 2012

Reportage i Härliga Hund

I mitten på December hade jag besök av en reporter här. Vi hade en jättetrevlig stund vid köksbordet med te och nybakt kaka.

Idag fick jag se resultatet. Tidningen landade i affären.

Kristin fångade det väldigt bra. Rubriken 'Hundarna är Jennys livscoacher' passar alldeles perfekt. Djur ger fantastiskt mycket och man lär sig väldigt mycket av dem. Inte bara om dem utan även om sig själv.

Hoppas ni gillar reportaget.=)

onsdag 15 februari 2012

Klippning av kaninerna

Ja, nu har det varit klippdags i kaninhuset. Det tar en bra stund att klippa en kanin, speciellt när maskinen lägger av. Ja, jag klipper helst med maskin eftersom händerna gör lite ont men nu fick det bli sax istället. Får nog investera i en ny maskin tror jag.

Först ut var Dina. En viltgrå madam.
På bilden ser ni att hon fått mittbena. Den gör jag för att lättare kunna påbörja klippningen.
Här ser ni hur det ser ut när man kommit en bit på väg.
Det ligger en redig hög brevid henne nu.
Nästa kanin ut var Dina's syster Doreta. Så här ser hon ut när hon kommer direkt från sin bur. Lite halmstrån i pälsen. Det reds snabbt ut innan klippningen börjar.
Här är hon klippt på ryggen och lite på sidan.
Sen var det en av 'bröderna brothers' tur. Helmer.
Denne herrn riktigt njöt av att bli av med all varm ull. När man la handen mot hans skinn direkt efter man klippt så kände man hur varmt det var.

Varför har jag ställt en Ramlösaflaska (50cl) brevid kaninen?
Jo, det har jag gjort för att ni ska kunna få en liten uppfattning om hur mycket ull det egentligen är på en Angora.
Här ser ni nu hur mycket kanin det är kvar efter att han blivit klippt. 
Helmer och hans bror Stig är helsköna. Medans jag klippte dem låg de och åmade sig på bordet. Sträckte ut ett bakben här och ett framben där. När jag började närma mig magen så rullade runt på sidan. Riktiga livsnjutare.

När jag klippte Stig var jag tvungen att ta en paus. Ryggen och händerna gjorde uppror. Medans jag gick runt en stund och leade upp händer och rygg var Stig kvar ensam i köket. Lös på köksbordet.
När jag kom tillbaka fick jag problem.

Saxen och klotången var borta.?.?.

Förvirrad som jag är så trodde jag naturligtvis att det var jag som tagit dem med mig och lagt dem ifrån mig någonstans. Gick och letade överallt där jag varit.
Kunde inte hitta dem.

Varje gång som jag kom tillbaka till köket så satt Stig och mumsade oskyldigt på sitt äpple.

Oskyldig var han inte, det är då ett som är säkert. Den rackarns kaninen hade gjort samma sak som han gör ute i kaninhuset när jag vänder ryggen till. Han hade snott saxen och tången och gömt dem under påsen med äpplen.
Han är en riktig kleptoman, den lille hårbollen. Man kan inte annat än skratta åt honom trots att hann ställer till det för mig så jag tror att jag är mer förvirrad än vanligt.

Nu är det bara Konrad kvar som ska klippas för den här gången. Han är mattes lilla pussgurka. Det ska pussas och gosas så fort man är i närheten. Får se hur lång tid det tar att klippa honom. Kanske inte blir klar på ett bra tag om det ska gosas hela tiden.