torsdag 31 maj 2012

Nya bilder på alla våra kaniner

Orrelunds Doreta (viltgrå)
Orrelunds Stig (chinchilla)
Orrelunds Dina (viltgrå)
Hostagårdens Run Rabbit Run (viltgrå)
Hostagårdens Always On The Run (svart)
Hostagårdens Run To Me (chinchilla)
Orrelunds Helmer (chinchilla)
Konrad (viltgrå)

tisdag 29 maj 2012

Ungar med spring i benen

De små växer så det knakar. På torsdag fyller de 8 veckor. Dags att beställa tid hos veterinären för märkning. Passar på att göra det när jag nu ändå måste till vet. med ungarnas pappa, Konrad, som fått en inflamation i snoppen.

Ungarna är nu könsbestämda och döpta.
'Hostagårdens Run To Me' (chinchillafärgad hona)
'Hostagårdens Run Rabbit Run' (viltgrå hane)
'Hostagårdens Run Rabbit Run' och 'Hostagårdens Always On The Run' (svart hona)
Alla ungar födda på Hostagården får namnet efter en sångtitel. Varje kull följer ett visst tema. Denna kulls namn var det inte svårt att välja tema till.
De små rackarna kunde nåt som jag trodde de var för stora för.
SÅ FEL JAG HADE!
Jag släppte ut mamma Dina med sina ungar i hundgården så de skulle få komma ut i det sköna vädret. De små rackarna lyckades ta sig ur gården på nåt knepigt vänster. Vi har ingen aning om hur det gick till men nu var det list som behövdes för att fånga in dem igen. De är snabba som blixten och 'RUN' som tema passar verkligen bra på dem.

Vi lyckades fånga in två av dem ganska snabbt men den svarta var spårlöst försvunnen.
Vi letade & letade men hon fanns inte någonstans. Vi befarade att något djur hade varit framme och kalasat på henne. Att vi skulle få se henne igen trodde vi aldrig.
Igår ringde min bror och sa att den svarta ungen lever och den är under kaninhuset.
Jag kom snabbt i ett par skor och kastade mig ut.
Efter lite lirkande fick vi ut den lilla, men se då var hon kvick.
Lillebror, som var den som höll henne, var inte fullt beredd på hur kvick och hal en liten kaninunge kan vara. Innan han hann fatta vad som hände hade hon gjort en liten krumbukt och som en svart projektil försvann hon över gräsmattan.

Nu hann vi se vart hon tog vägen.
Vi satte snabbt efter henne och fick tag på henne under den buske hon gömde sig under. Denna gången tog jag henne och nu fick hon ingen chans att komma loss. Nu satt hon i ett järngrepp.
Snabbt in i kaninhuset med henne och satte henne med sin mamma och syskon.

Glädjen var stor både hos ungar, mamma och oss. Den lilla svarta var åter där hon skulle vara.


Hoppas ni alla har det skönt i det fina sommarvädret.
Vi njuter och gör en massa av sommarens måsten som faktiskt är riktigt trevliga. Djuren skickas på bete, gräsmattan klipps, syrensaften är gjord och mycket mer.

måndag 21 maj 2012

Betestid och hormonell hund

 Nu börjar betessäsongen här på hostagården.
I fredags flyttades tackorna och lammen upp till betet.
Kate tog hand om djurens förflyttning medans jag gick i förväg och fixade med grindar och staket.

Stina (hästen) kom som vanligt och var i vägen.
 Kate hade att göra. Samtidigt som hon vallade upp fåren till betet såg hon till att hålla Stina vid sidan av så inga lamm blev översprungna av den vårglada unghästen.
 
När Kate tillslut härsknat till på hästen och jagat bort henne från fåren tog hon och 'bälerna' en välbehövlig paus innan sista biten innan hagen avverkades.
Ett litet kollage över förflyttningen.
Nu går tackorna i godan ro med lammen på bete. Kate var trött men glad över att få jobba som vanligt. Det märks på henne att hon inte är riktigt som vanligt just nu.
Hon är väldigt disträ, vill inte äta och är grinigare än vanligt på andra hundar. Hennes tålamod är lite kort också just nu.
Trots hennes lite avvikande beteende så utförde hon jobbet väl, trots att vi hade lite olika åsikter i början av förflyttningen.
Jag lät henne sköta det själv istället och då gick det bättre. Enligt henne ska matte just nu bara tiga och inte lägga sig i hennes arbete. Jag får väl försöka foga mig efter henne just nu, det blir nog bäst så.;-)